För att inleda.

Jag är några år över trettio och har varit singel sedan i början av sommaren. Vi hade då varit sambo i nästan två år och förlovade nästan på dagen i ett år. Sammanlagt höll vårat förhållande i tre och ett halvt år. Jag var den som gick förlorande ur förhållandet eftersom jag trodde att det gick att reparera. Det trodde inte hon. Det får man respektera och acceptera så jag flyttade ut och därmed var det över. Det är egentligen allt jag tänker säga om den saken. Det är ett överspelat kapitel och att fortsätta fokusera på det kan aldrig leda till något gott.

Så jag har alltså varit singel i nästan fyra månader och har väl så smått börjat komma på fötter igen. Så då ska man väl ut och utforska avgrunden som är Stockholms singelliv. Hur träffar man folk i Stockholm egentligen? Uteliv i all ära men jag vill verkligen inte träffa någon på det sättet. Jag försöker inte ens om jag ska vara ärlig. Så vad för andra sätt? - Skaffa en hobby, sa någon till mig och jag håller med. En hobby man är genuint intresserad av bör ju kunna vara en bra möjlighet. Man utgår från ett gemensamt intresse och tar det därifrån. Vettigt. Det ska jag göra så fort jag listar ut vad en sådan hobby skulle kunna vara. Och när jag säger hobby menar jag kanske inte att bygga modellplan eller samla frimärken (no offence till er som pysslar med det, det är bara inte min grej) utan mer något man sysslar med några dagar i veckan eller så för utvecklas eller bara ha lite roligt. Jag vet bara inte vad det skulle kunna vara. Men det är härmed uppsatt på listan med saker att göra.

Under tiden jag funderar på det har jag blivit medlem på Spraydate. För att komma igång liksom. Bli varm i kläderna. Och vad ska jag säga om det.."Kära nån" är väl något som ploppar upp. Det där stället skrämmer mig lika mycket som det fascinerar mig. Det som slår en direkt när man börjar klicka runt bland alla profiler är att det tydligen finns en miljon varianter av Blondinbella och hennes likar. Platinablonderade träningsnarkomaner som alltid är glada och oftast har ett ordspråk på latin någonstans i sin profil. Deras bilder ser ut att antingen vara tagna av en proffsfotograf eller så är de vimmelbilder från White room. Många av dem är onekligen vackra men det ser så fejkat ut alltihop. Overkligt. De är så vansinnigt lika att jag ibland inte vet om jag besökt profilen förr. De vill alla vara unika men ingen är det. Det funkar inte för mig.

Stavning är en annan grej som slår mig. Det är verkligen en bristvara. Många skriver meddelanden och beskrivningar som de förmodligen skriver sms. Mycket konstiga förkortningar av ord och särskrivningar från helvetet. Jag kanske är kräsen men det är fullständigt avskräckande att prata med någon, speciellt när mediet är det skrivna ordet, som skriver osammanhängande och med dålig stavning. Jag är ingen perfekt grammatiker själv, det kommer ni se ofta här, men jag gör en ansträngning åtminstone.

Så då, det var en start. Jag kör på med dejtandet och återkommer.