Det lugnar ner sig

Tog en soft helg helt utan kontakt med omvärlden om man inte räknar några snabba besök till den lokala ICA-butiken. För första gången på ett bra tag kände jag inget panikbehov av att behöva gå ut. Inget behov av att träffa folk. Ingen panik över att vara ensam. Jag värdesatte min ensamhetstid något enormt förut. Det var och är så oerhört skönt att bara kunna slappna av med en bok eller till och med bara slötitta på tv. Kanske gå på en promenad med kameran. Fota lite.

Efter det tog slut med A ville jag inte vara ensam alls. För mycket tankar och känslor som propsade på uppmärksamhet. Jag sköt undan dem med alkohol och distraherade mig själv med vänner och dejter. Det är ett värdelöst sätt att hantera det på. Bara beslutet att ta det lugnt och skita i dejtandet ett tag gjorde att jag slappnade av. Pressen släppte.

Nu ska jag fokusera på att göra om i lägenheten tänkte jag. Måla väggar. Tapetsera. Fixa lite tavlor. Köpa de där skåpen jag skjutit på i evigheter.

Har inte mått så bra under en tid. Det känns bättre nu.